Show Notes
Woodrow Wilson (1856-1924) var en fredspresident.
Han valdes när republikanerna var splittrade genom Taft som ordinarie kandidat inför andra omgången och T.R. (Roosevelt), som nu kom igen i ett eget parti, besviken på sin kronprins Taft. Hans parti (kallat Älgtjurspartiet i vardagstal) delade rösterna så Wilson segrade. Demokraten Wilson var född under inbördeskriget och hade sina första minnen från det, varför hans fredssträvanden var genuina och djupt förankrade. Även om han inledningsvis skämtade om att han inte skulle kunna sköta utrikesfrågor så blev det hans stora bedrift. Freden efter första världskriget tog han stor del i och var även den som initierade Nationernas förbund.
Wilson var den ende presidenten hittills som haft en doktorsgrad (History of Government från Baltimore) och efter arbete på Princeton blev han guvernör i New Jersey eftersom de inflytelserika affärsledarna där trodde han skulle vara lätt att styra och därmed gynna deras skumma affärer. Där misstog de sig.
Trots Wilsons internationella ambitioner kom USA senare att bli mer isolationistiskt och gick till exempel inte med i Nationernas förbund. Det fanns en trötthet på världspolitik och Wilsons efterföljare, Harding, var populär och vann röster just för att han betonade inrikesfrågorna (men kom senare att uppfattas av de minst lyckade presidenterna).
Wilson fick Nobels fredspris 1919 (delades ut 1920).
Claus Stolpe i samtal med Henrik Thorson, producerad för Thotal Media, 2024.
